Tänk att ett år har gått, ett år sen jag krampade sist, ett år sen jag förlorade körkortet. På bussen hem imorse slog det mig så mycket att jag vart alldeles gråtfärdig. Tror till och med att en tår trängde fram. Tår lite av sorg men mest av glädje å tacksamhet. Ringde å pratade med Markus och fick gråta lite i hans öra. Lite pga körkortet men berättade oxå händelsen haromdagen hos andreas. Hade inte tänkt prata med honom om de två sakerna men hörde hans röst å he bara kömm:O) Fan va skönt det va att kunna prata med en bror.
Min största rädsla för er som inte vet det är att hamna själv i en situation som jag inte klarar av. Kan lätt säga att själv hade jag inte klarat av den dagen för ett års sen. Tack igen Natalie för att du va där vid min sida å allt som det innebar!! Å självklart tack Anna å Marie oxå! TACKSAMHET!!
Solen skiner idag som den har gjort alla andra dagar jag sovit bort. Bara en natt kvar sen blir det grilla å sola hela helgen! Försöker få hit madde...KOM HIT!! :Op
Äter ipren var 6:de timme nu så att värken/svullnaden i käken och halsen förhoppningsvis försvinner snart, har fått nå vaising i munnen. Gudarna kanske vet vad det är men inte då jag. En gammal hederlig inflammation tror jag dock!
Ska åka å käka på nått ställe som heter "Göteborg" nu det va väl passande, en solig dag som denna! Sen jobb jobb jobb!
"Vänskap är som kärlek utan vingar"
0