evida - Helt och fullständigt!

Nån jävel har stulit min cykel!! Hittade låset på backen i morse, sönderklippt.
Jag som gått å tänkt flera dagar att jag ska ställa in den så den inte rostar bort.
Nu behöver jag inte oroa mig för det iaf. ..
Nu sitter jag hos bror i fällfors och har faktiskt sovit en timme men vaknade som vanligt
och..ja ni vet samma gamla.
Va på så sjukt bra humör idag till jag råkade lyssna på Winnerbäcks låt "kom änglar".
Han skriver såhär:

Vers 1

Den vackraste stunden i livet var den när du kom

och allt var förbjudet

och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om

för det ekar i huvet'

och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,

den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

Delar av vers 3 tror jag

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick

och allt var förlorat

Slut tampen:

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt

här sitter jag och baddar såren med salt

det går åt helvete med allt

Jahapp, så nu sitter jag och snyftar igen, är dock på en övervåning nu så
behöver inte vara så tyst. Vill inte tänka mer.. Pratade med stina tidigare
ikväll och sa att jag saknade henne, sen fick jag omedelbart sjukt dåligt samvete. 
MEN VA FAN!! Är det en oskriven regel att man inte få sakna sitt X?!? 
Är det så fantastikt hemskt?! Jag saknar en människa, kan man inte få
 säga det då!!?

Hursom efter jag hört låten frös jag till is å kunde inte sluta tänka..
Oh minnena från första tiden med Stina bara vällde fram. 
När hon tog min hand för första gången, på stranden. 
Första gången hon gav mig en puss. Första daten. 
Första gången jag vaknade vid hennes sida.
Första gången hon kom hem till mig. När hon berättade vad hon kände.
Hennes ögon på morgonen.
Hennes leende. Första gången jag vaknade mitt i natten av att hon höll om mig.
Hur hon lät när hon berättade att hon berättat om mig för sin familj. 
Att få trösta henne, 
att bli tröstad av henne.Stoltheten jag kände när jag fick ta hennes hand
 och kyssa henne vart vi än befann oss. Stora fjäderägg vistelsen. 
När jag häpen fick en puss av henne när jag hon skulle kliva av bussen.
 Första middagen tillsammans, lyckan å nervositeten på festen. 
Alla känslor jag hade på jobbet. 
Första gången jag fick krypa ner vid hennes sida i en uppvärmd säng och 
bara hålla om henne. Hennes doft. 
Första gången jag frågade om hon va min, hon sa ja. 
Första gången jag omedvetet kallade henne för älskling 
och höll på att kämmas ihjäl, hon log. Första gången hon kallade mig för tönt
och jag henne för tant. Hur hon tog hand om mig när mormor dog. 
Allt va så fantastiskt, är tacksam att jag iaf fått uppleva detta..men ändå..
Tårarna sprutar när jag tänker på första gången hon frågade om jag va hennes
och jag svarade:
Helt och fullständigt. 
Hon svarade, leendet, ögonen, pussen..