evida - Sängen och saknad

sitter på soffan i min lägenhet. nya sängen står på högkant bakom soffan. fortfarande inpackad.
vaknade vid tolv och tog två bussen till lse. påvägen dit pratade jag med marie säkert 45 minuter, det va längesen!
mor å far mötte upp på busstation sen for vi till sk-möbler där underbara bror fredrik jobbar. på ca 30 minuter hade jag bestämt mig. 120 cm säng, hildings. lika bra som hästens fast halva priset, enligt försäljaren bror:)
Mamma fixade middag medan vi lastade sen började färden hem. trots att pappa blev trött några gånger så gick det riktigt bra. vi tog "bakvägen" till mitt hus eftersom vi sku hamna i rätt färdriktning med bil å släp och när vi svänger runt hörnet där jag å karin bodde förut, möttes vi av ca 6 polisbilar, vk, mm och lååånga blickar. Vi rullade sakta förbi och när sängen va uppburen kollade vi nyheterna och såg vad som hänt. tragiskt.
Va som trött så gick till min tältsäng i hallen där jag sover när jag har besök, somnade faktiskt en sisådär 5 minuter och vaknade med hög puls. stina...saknar henne förbannat mycket ikväll, vill bara ringa å höra hennes röst men det är för sent.
Ska jobba imorn11.30 och känner mig stressad eftersom mamma och pappa är här och ska vara så snälla och hjälpa mig få bort gamla sängen så sovmorgon blir det inte..

Så nu sitter jag på soffan och försöker skriva utan att mamma och pappa ska vakna, som sover helt ovetande om vad jag tänker när jag sitter å gråter på soffan.
Tårarna kom faktiskt först när jag slog på tv och det va NCIS, en av agenterna "Kate" blir skjuten till döds och hela avsnittet verkar va toksorgligt. Nu kan jag inte riktigt sluta gråta, skönt att gråta faktiskt..men saknar henne så mycket att det gör ont..inte kate..stina....

"När min ögon är öppna ser jag dig och när de är stängda ser jag dig och mig."