evida

Mamma vart äntligen, som hon själv sa, frisläpp från sjukhuset. Har spenderat istorsett hela dagen med dom. Tvätta städa, fika, äta, handla, fika litemera och surra. Mina föräldrar är så fantastikt fina tillsammans...åh.. tänk att man kan vara ny kär efter 47 år som gifta! Pappa sa idag:- Tänk att jag får krypa isäng varje kväll med min gumma.  Men det bästa han sagt va när vi va på akuten med mamma. Han satt å tittade på ekg kurvan och funderade på vad det va. Mamma säger då till honom: -Sluta titta där, du blir bara förvirrad och disträ (ssk satt då och satte nål på henne). Då tittar pappa på mamma å säger ungefär såhär:- Näh jag vill bara titta på min flickvän sen 47 år tillbaka, och stor ler mot henne. Dame jag ska bli som han..han är min idol och dom är mitt mål!


När jag blivit 68 eller dylikt önskar jag inget annat än att få hålla om min älskling å hjälpa till stolen när benen inte orkar mer. Eller tvärt om om det sku va så.. Ett stabilt stöd:)


"En av människans äldsta behov är att ha någon som undrar var man är när man inte kommer hem på kvällen."